
När Olaus Magnus gav ut Carta Marina år 1539 var det den mest detaljerade kartan över Norden som dittills hade framställts. Kartan byggde inte på exakta mätningar utan på sjömäns berättelser.
Därför blev kustlinjer och öar ibland felplacerade eller förvrängda. Blå Jungfrun återges exempelvis inte på sin verkliga plats utan längre österut i Kalmarsund. För kartmakaren var det viktigare att visa att ön fanns och var välkänd än att placera den rätt.
Under medeltiden och långt in på 1600-talet hade Blå Jungfrun ett rykte som en farlig och övernaturlig plats. Sjömän berättade om märkliga ljus, stormar och oförklarliga händelser kring ön. Många trodde att häxor samlades där till sina nattliga möten, och flera sjöfarare undvek att gå iland av rädsla för olycka.
På Carta Marina förekommer både sjöodjur och andra fantasivarelser. De speglar den tidens föreställningar om havet – en plats där verklighet och sägen levde sida vid sida.
Idag vet vi att Blå Jungfrun är en unik ö med dramatisk natur och ett rikt kulturarv, men dess mytomspunna historia fortsätter att fascinera besökare från hela världen.
Byxelkrok
Byxelkrok finns inte omnämnt på 1500-talet. Däremot platser som Böda finns utritade på tidiga kartor.
Kartan är inte ett utdrag ur Carta Marina utan en illustration inspirerad av 1500-talets kartor över Norden