STUBBKVARNEN I BYXELKROK

På det öppna Öland var vinden en ständig följeslagare. Vid Tokenäs i Byxelkrok stod väderkvarnen, vriden mot vinden, redo att mala säd från gårdarna i trakten.

Under 1700-och 1800-talet fanns det över 2000 väderkvarnar på Öland – fler än på någon annan plats i landet. Nästan varje gård hade sin egen kvarn. Stubbkvarnen var den vanligast förekommande kvarnen på Öland. Det fanns även skurkvarnar (slipade kalksten) och stenkvarnar byggda i kalksten.

Till kvarnen kom bönder med häst och kärra, lastade med säckar av råg och korn. När vinden tog i sattes kvarnens vingar i rörelse, och inne i kvarnen maldes säden till mjöl. Arbetet följde naturens rytm – ibland fick man vänta länge på rätt vind.

Mjölet blev en viktig del av försörjningen och kunde föras vidare till Byxelkroks hamn. Därifrån gick varor vidare längs kusten och ut över Östersjön.

Kvarnarna blev mer än bara arbetsplatser. De var mötesplatser i landskapet – där människor samlades, samtalade och följde vädrets skiftningar.

Illustrationen är en tolkning baserad på historiska uppgifter och lokala traditioner.