KALKUGNARNA I BYXELKJROK 
– ANOR SEDAN MEDELTIDEN

Kalkstensugnarna på norra Öland användes för att bränna kalksten till kalkbruk, och de utgjorde en viktig binäring till jordbruket längs den karga så kallade Stenkusten där kalkstenen bröts direkt vid strandkanten. Kalkugnarna var vanliga på norra Öland och i Byxelkrok under 1700-talet, troligen också långt tidigare.

Ved användes för att tända upp ugnarna och stora lass med torr ved åtgick för att komma upp i de höga temperaturer som krävdes. Kalkstenen hettades upp till mellan 800-1000°C med hjälp av ved och glödande alunskiffer.

De tidiga ugnarna, som bland annat beskrevs av Carl von Linné vid Grankullavik och Haget år 1741, var omkring 3 meter höga och 2,4 meter breda, murade av sten och täckta med jord och avfall på utsidan.

Själva kalkbränningen som binäring har helt försvunnit, men spåren syns i form av gräsbevuxna avfallskullar längs norra Öland. I Byxelkrok finns en sådan kulle ca 300 meter ovanför hamnen.

I Böda socken har en inventering visat spår efter tjugotalet avfallskullar och flera lämningar efter runda ugnar med diametrar på upp till 25 meter.

Illustrationen är en tolkning baserad på historiska uppgifter och lokala traditioner.